Prince Caspian
Prince Caspian: I wish we could have had more time together.
Susan Pevensie: We never would have worked, anyway.
Prince Caspian: Why not?
Susan Pevensie: Well, I am 1300 years older than you.
Igår hamnade en underbar film i min DVD-hylla - The Chronicles of Narnia: Prince Caspian. Personligen tyckte jag The Lion, the Witch and the wardrobe va sådär. Bra men inget mästerverk. Men denna film asså - HUR BRA SOM HELST! Jag såg den på bio med min faster (tror jag) och sedan dess har jag gått och väntat/längtat efter att ha den hemma. Så fint gjort, fina miljöer och duktiga skådespelare. Kan ju tilläggas att det bästa med hela filmen är Susan/Caspian-historien ;) Jag är ju en fåning tjej, I know! Jag skulle kunna sälja min mamma för att få Caspian också!
Jag slogs flera gånger av hur tydliga kopplingar till kristendomen filmen har också, fick flera aha-tankegångar.
[Lucy wonders why Aslan hasn't ridden in to save them again]
Aslan: Things never happen the same way twice, dear one.
Även när Lucy påstår att hon sett Aslan på andra sidan floden och någon (jag tror att det är Peter) säger något i stil med I'm not ready to jump of a cliff for someone I havn't seen, det är ju precis så det är att våga lita på Gud - man måste våga lita på att det finns en klipp-avsatts nedanför, vilket också visar sig i filmen. Det handlar om att lita på att någon ingen har sett ska finnas vid ens sida, att våga luta sig ut och räkna med att Han finns där och kommer fånga en.
Det visas även på ett tydligt sätt människans vilja att klarar sig själv, det är ju därför Alsan inte kommer tidigare. Inte förens människorna misslyckats med att vara duktiga på egen hand och tillslut inser att det bara finns en enda som kan rädda dem kommer han tillbaka, och då får de skämmas lite. Det är ju så med oss, vi vill ju så väldigt gärna klara oss själva, vi uppfostras till "ensam är stark", att vara beroende av någon är något negativt och något man bodre skämmas över. Men i grynden är vi skapade till att vara just det, beroende, av Gud. Det är inte meningen att vi ska behöva klara oss på egen hand. Vårat syfte är att vara med Gud, att vara beroende av Honom.
Det är något man måste öva sig i är jag övertygad om, hur högt man än har klättrat på kristenhet-skalan (som inte ens finns!) så vill vi klara oss på egen hand - det är skitsvårt att lita på Gud i alla väder! Men man lär sig det med tiden, man märker att Gud alltid är där och att det inte är farligt att luta sig mot Honom.
Lucy Pevensie: [after Aslan roars in Trumpkin's face] Do you see him now?
Susan Pevensie: We never would have worked, anyway.
Prince Caspian: Why not?
Susan Pevensie: Well, I am 1300 years older than you.
Igår hamnade en underbar film i min DVD-hylla - The Chronicles of Narnia: Prince Caspian. Personligen tyckte jag The Lion, the Witch and the wardrobe va sådär. Bra men inget mästerverk. Men denna film asså - HUR BRA SOM HELST! Jag såg den på bio med min faster (tror jag) och sedan dess har jag gått och väntat/längtat efter att ha den hemma. Så fint gjort, fina miljöer och duktiga skådespelare. Kan ju tilläggas att det bästa med hela filmen är Susan/Caspian-historien ;) Jag är ju en fåning tjej, I know! Jag skulle kunna sälja min mamma för att få Caspian också!
Jag slogs flera gånger av hur tydliga kopplingar till kristendomen filmen har också, fick flera aha-tankegångar.
[Lucy wonders why Aslan hasn't ridden in to save them again]
Aslan: Things never happen the same way twice, dear one.
Även när Lucy påstår att hon sett Aslan på andra sidan floden och någon (jag tror att det är Peter) säger något i stil med I'm not ready to jump of a cliff for someone I havn't seen, det är ju precis så det är att våga lita på Gud - man måste våga lita på att det finns en klipp-avsatts nedanför, vilket också visar sig i filmen. Det handlar om att lita på att någon ingen har sett ska finnas vid ens sida, att våga luta sig ut och räkna med att Han finns där och kommer fånga en.
Det visas även på ett tydligt sätt människans vilja att klarar sig själv, det är ju därför Alsan inte kommer tidigare. Inte förens människorna misslyckats med att vara duktiga på egen hand och tillslut inser att det bara finns en enda som kan rädda dem kommer han tillbaka, och då får de skämmas lite. Det är ju så med oss, vi vill ju så väldigt gärna klara oss själva, vi uppfostras till "ensam är stark", att vara beroende av någon är något negativt och något man bodre skämmas över. Men i grynden är vi skapade till att vara just det, beroende, av Gud. Det är inte meningen att vi ska behöva klara oss på egen hand. Vårat syfte är att vara med Gud, att vara beroende av Honom.
Det är något man måste öva sig i är jag övertygad om, hur högt man än har klättrat på kristenhet-skalan (som inte ens finns!) så vill vi klara oss på egen hand - det är skitsvårt att lita på Gud i alla väder! Men man lär sig det med tiden, man märker att Gud alltid är där och att det inte är farligt att luta sig mot Honom.
Lucy Pevensie: [after Aslan roars in Trumpkin's face] Do you see him now?
Kommentarer
Postat av: Gustav
Bra skrivet!!
Postat av: Linda
Får jag låna filmen av dej? eller får jag komma över och se den nån gång? det skulle va ännu bättre! missade den på bio... kram!
Postat av: elin
Bra skrivet!
Trackback
